Med kroppen mot jorden och blicken i det eviga blå.
En dag som startade efter en väl behövd sovmorgon.
Upp ur sängen och sen startade dagen.
Alldeles för starkt kaffe och en ostsmörgås till frukost och sen var det bara att sätta igång med pluggandet.
Efter att ha läst alla tre kapitlen minst fyra gånger och svarat på sex av uppgifterna av jag upp och kände att solen på balkongen lockade mer.
Så ytterligare några koppar kaffe och lapande av sol på balkongen i en timme.
Gårdagen började med ett morgonpass och övergick i en eftermiddag med möte.
Efter att ha kommit hem packade jag in Sambo i bilen och vi begav oss till ICA Solbo för att handla lite mat då det ekat tomt i kylen och frysen ett tag nu.
Grillad kyckling till middag och lite tid med Sambo innan älskarinnan (Garaget) kallade och han lämnade mig i soffan med Hockey.
Efter några meningar på msn bestämdes det att söta Hanna och söt Elin skulle komma över och se på film.
Innan dem entrade Skäcklingevägen 169 fick jag ett ovänat samtal.
Tankar, känslor och sanningar som delades.
Ett givande samtal och ett hopp om lösning.
Vi är inte där än, men vi har startat resan och jag är glad att du ringde.
Filmen söt Hanna och söt Elin hade hyrt var Teresa Fabiks Prinsessa.
En himla bra och gripande film om hur det är att känna sig utstött, oälskad och otillräcklig.
I en småstad någonstans i Sverige bor Maja, 18 år. Hennes högsta och enda dröm är att bli skådespelare. Hon vill stå i centrum, att alla ska se henne, den vackra människa hon är inuti. Det är bara lite svårt att se. Maja är kraftigt överviktig, klumpig och helt utan social kompetens.
Vi får följa Maja och hennes kamp att förverkliga sina drömmar under sista terminen på gymnasiet. Det är en komisk skildring med tragiska inslag, om fördomarna man möts av när man har ”fel” utseende, om att hitta den styrka och självkänsla som behövs för att verkligen stå i centrum – men då på sina egna villkor.
Något som var så himla roligt var att se min gamla klasskompis Christoffer Nordenroth i filmen.
Har inte sett honom på flera år så det va otroligt kul.
Mysigt också att krypa upp i TV soffan med fina flickor också.
Nu mer kaffe och lite musik.
Dagns låt:
Hjärter Dams sista sång - Lars Winnerbäck
aja inser att Erika behöver henne mer än tvärtom
ttar till slut den styrka och självkänsla som behövs för att verkligen stå i centrum, på sina egna villkor.
