${Florhage}

Det är egentligen konstigt om man tänker efter.
På sen våren då liksom sommaren finns i luften och alla knoppar och gröna gräsmattor skvallrar om att sommaren kommer att komma, då känns allt så lätt, så nytt och så bra.
Alla mina vänner är bruna om benen och har solen i ögonen. Jag är full av energi och drar lycka med varje andetag.

När hösten gör sig påmind och regnet aldrig tycks sluta falla sprider sig en dålig känsla i hela kroppen.
En känsla av otillräcklighet och av att allt liksom tar slut.
Färgen på benen bleknar och löven singlar till marken.
Kylan tränger sig på och himlen är konstant grå oavsett om det är dag eller natt. Mörkret kommer tidigare och dagarna blir kortare. Är det konstigt att man känner sig lite låg?



Nu närmar vi oss med bestämda steg September månad.
Nu i September börjar en annan typ av vår..
Varma koftor och tjockare kläder letas fram ur gömmorna i varje garderob.
Halsdukar i stickad ull och jackor med lite mera foder för att stänga ute den råa kylan kalla nätter då ingen vän finns att värma en.

En ganska gammal men ändå nyfunnen vän.
Han som egentligen inte från början varit min vän utan bara en bekant. Han har visat mig en annan sida av vad vänskap är och betyder för mig. Med uppmuntrande ord och öron som verkligen lyssnar. Som att byta ut någon man delade allt med till någon som man egentligen inte visste fanns.
Är vi kanske alla på något sätt utbytbara? Eller låter vi varandra bara glida en ur greppet för att kämpa för något som känns dömt att misslyckas är för tungt att bära?
Har han andra avsikter än den vänskap jag har att erbjuda och den vänskap som jag söker får det stå för honom.
Jag har precis allt jag önskar, det jag vill ha av honom är vänskapen mellan flicka och pojke. Man och kvinna om man nu så vill.



Som att fångas i fallet och stöttas upp av någon som är stark nog att kämpa för två.
För när jag faller faller jag alltid så hårt, då är det skönt att veta ni finns där och kan resa mig upp på ostadiga ben med era armar runt mig.
Med vackra förstående flickor vars ögon är så vackra att dem kan smälta hjärtan känns ångest och oro mindre bekant. Men så fort dessa vackra ögon vänder sig bort hugger det till lite i hjärtat och klumpen i magen gör sig påmind.


Här är nätterna alldeles för kalla och drömmarna alldeles för få.
Det är en speciell känsla att ligga där vaken med Kärleken bredvid. Hans tunga andetag och varma kropp som borde kunna vagga vem som helst till ro. 
Men av någon anledning kan dem inte längre ge mig ro. Men jag älskar känslan av att ha honom bredvid.

Om nätterna håller demonerna hov och skrattar hest från varje vrå.
Ni får gärna komma hit och skrämma mörkret.



Lars Winnerbäck - Kom Änglar