Mina ögonlock är tunga nu, snart drömmer jag om dig.

Det råder inga krig bakom gipsväggar en Torsdag i en annan del av Tumba.
Inga oroliga tankar och inga demoner som skrattar från hörnen.
Bara ett lugn i kroppen medan mörkret tätnar och skuggorna faller.
En kortvarig lycka blev till något att tampas med på nytt. En känsla av att ge upp för en sekund bytes ut mot en iver att kämpa, kämpa tills det inte finns något ont kvar.
Men ikväll är jag lugn, är allt lugnt.

Samma gamla ansikten på en arbetsplats som jag sett mina bästa dagar på.
En längtan att hitta något nytt, något mer passande.
Men jag stannar kvar ett tag till, för jag vill väl egentligen inte lämna allt bakom mig och ta nya tag.
Det är svårt att släppa en vana, något som egentligen är så otroligt bra.

Jag är stark, det har jag alltid varit..



Kärleksförklaringar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0