${Florhage}

Att känna sina bara fötter mot parkettgolvet, att kunna dansa som man vill utan
bestämda steg eller takter.
Att bara släppa måsten och plikter och bara förlora sig själv på två kvadratmeter
med svart kaffe och och ett leende 
som liksom inte går att beskriva.
Kan man verkligen få känna sig såhär lycklig och nöjd utan
att egentligen veta riktigt varför.
Kanske har jag verkligen insett hur otroligt lyckligt lottad jag är
som får leva just det livet jag lever?
Med världens bästa vänner, en underbar sambo och en otrolig familj.
jag omringas av så otroligt mycket kärlek varje dag och
jag som alltid haft så svårt att förstå hur någon någonsin skall kunna
älska mig börjar nog inse att det faktiskt är möjligt.

Alla demoner som jag kämpat mot de senaste månaderna
har äntligen hittat tillbaka till byrålådan.
Där får dem gärna stanna, iaf tills jag känner att jag kan handskas med dem.
Lediga dagar som denna skulle jag önska att mina vänner också var lediga.
En spontan fika eller bara någon som knackar på dörren för att säga hej.
Mer spontanitet i vardagen liksom.
Men här går man inte runt och hälsar på.
Man måste ringa först, man måste boka tid, man måste komma in i Stockholm.
Det är så tråkigt.
Skicka ett sms, ring eller maila först, 
MEN DYK ABSOLUT INTE BARA UPP UTANFÖR MIN DÖRR!
MEN SNÄLLA DYK GÄRNA BARA UPP UTANFÖR MIN DÖRR!!!
Jag är trött på att boka tid, planera in i minsta detalj och ha kontroll på allt.
SPONTANITET, TACK!!

I morgon fyller min älskade MaggiMums år.
Glöm för guds skull inte bort att gratta henne!!!