${Florhage}

Bakom väggar till ett tegelhus med röd fasad bor demoner av alla dess slag.
Med örat tryckt mot golvet och ett rossligt andetag viskar jag en hälsning och får en suck till svar.
Det är så lätt att drömma det man glömmer, verkligheten är så mycket vackrare när du drömmer.
Stora ord i ett block med rödvin i det nedersta hörnet. Samlade tankar från ett huvud som aldrig tar en paus.
Jag vet att du har läst, men att du inte förstod det alls.
Du kan aldrig se igenom, inte ens en glimt kan jag ge.
Jag håller det inom mig och bara Demonerna får se.



Sakta kryper vintern inpå, jag önskar jag kunde gömma mig.
Kanske gå i ide eller kura ihop mig i någon varm vrå.
Stickade tröjor med tjocka kragar, varma sockor mot frusna fötter.
Mörkare dagar och kallare nätter. Hur jag hatar att aldrig kunna fokusera, koncentrera och sluta överanalysera.
Som att försöka hålla ihop en säck som för längesedan blivit full.
Hur länge kan man samla på sig saker utan att brista ihop och bara gå sönder?



Ni som letar efter något uppiggande här får söka er någon annanstans för tillfället.
Jag har en höst och Demoner att ta itu med.