För hundra ögon, för mina ögon men mest av...
För hundra ögon, för mina ögon men mest av allt för dina ögon. Känslorna utanpå och de tusen tankarna inuti. En dröm som inte riktigt är en dröm. En verklighet som liksom aldrig riktigt känns på riktigt. Det är så lätt att ta sig vatten över huvudet och att önska sig bort för ett tag. Men när man vaknar av paniken av att man håller på att drunkna känns helt plötsligt hela livet helt glasklart. Under den lilla sekunden av klarhet kan jag andas ut. Men då paniken lagt sig kommer tankarna tillbaka och jag glider in i någon slags tankekoma igen. Det sägs att allting vänder och jag får väl anta att det stämmer. Men just nu är löven gula, vindarna kalla och lusten lika med noll. Det är höst i min värld och det kommer det vara ett tag till. Och i mitt huvud ekar; "Hjärter Dam nu i September började och slutade en annan typ av vår..".
