${Florhage}

Med en svart sida och lila bokstäver börjar jag om från grunden.
Med lite mer energi och lust att orka med och engagera mig i mitt liv.
Bättre sent än aldrig säger alltid min mamma.
Min mamma ja, hon är klok som få och har det vackraste av hjärtan.
Hon ser det goda i alla människor och tycker verkligen om alla.
Jag önskar ofta att jag var lite mer som henne.

Det har kostat tårar, ilska, energi och slit för att ta mig till den punkten jag nu står vid.
Att skjuta undan allt gammalt och börja om på nytt. Att hitta en ny mening med livet och nya minnen att plocka fram och le åt.
Egentligen borde jag varit nöjd hela tiden, men ni vet mycket vill ha mer och jag är mycket och jag vill ha mest.
Det är så lätt att inte se det man verkligen har när trötta ögon och ett sorgset hjärta inte riktigt orkar.
Jag tänker för mycket för mitt eget bästa. Det har jag alltid gjort. Jag kommer förmodligen alltid göra det också.
Det är som en tvångstanke, jag måste över analysera allt.

Nätterna har alltid varit det värsta och det bästa på mina dagar.
Sömn har liksom aldrig varit något jag varit bortskämd med. Mina vänner Demonerna delar samma huvudkudde som jag. Det stör mig egentligen inte så mycket.
Faktum är att det ibland kan vara ganska trevligt. Men ibland finns det nätter när dem härjar fritt och bara stör.
Dessa nätter önskar jag bort dem, men när dem väl är borta önskar jag tillbaka dem igen.
Demonerna hör liksom till mitt liv.

Jag har gjort en liten lista över saker jag skall fylla hösten med för att få ut det bästa av den.

• Åka till London och bara ha det så bäst.
• Stressa ned lite och inse att jag faktiskt bara är människa, ingen robot.
• Ta vara på min lediga tid.
• Söka ett nytt jobb.