${Florhage}

Och redan då en svårighet med drömmen och redan då en tanke av gråt.
Men så länge vi var i ensamhet fanns det bara varandra att glädjas åt.
Och vi visste när allting hände, vi visste när det gått för långt..
Men hur vi än gjorde så lärde vi oss aldrig hur det blev så förfärligt trångt.

Och nu sitter jag här med en skrivande penna som försöker vara speciell.
Och jag undrar varför tiden dödar och jag undrar vart jag ska ikväll?
Så ta mig iväg till ensamheten, iväg till hemligheten och iväg till evigheten.
Så långt, så långt från verkligheten..