${Florhage}

Egentligen borde jag sova, men tusen skräckslagna tankar rusar runt i huvudet.
En rädsla som delar plats med smärtan i magen.
Jag har under denna veckan verkligen längtat efter ett svar, bara en tanke om vad det skulle kunna vara för fel på mig.
Men nu, nu när stunden snart är inne och jag kommer få ett svar så är jag mest rädd.
Rädd för att det skall vara allvarligt, räd för att nått är riktigt fel..RÄDD RÄDD RÄDD!!!

Jag har VÄRLDENS bästa familj och vänner!!
VET INTE VAD JAG SKULLE TA MIG TILL UTAN ER!!!
Tusenfalt tack för allt ni gjort och allt stöd jag fått och ALLTID får från er.
Jag tror inte att ni förstår vad det betyder för mig!?



I övrigt jobbar jag på och försöker frenetiskt få tiden att räcka till.
Önskar nästan att ett dygn hade iaf 25 timmar, den där extra timmen kan göra så mycket!
Saknar tjejerna ( som det känns som 10 år sen jag sist såg) enormt mycket. Känner att jag behöver deras närhet och lugn nu när vardagen är STRESS master delux.
Kan egentligen inte förstå hur man kan vara så stressad som jag alltid är.



Just nu är det som sagt så att jobbet lite tagit övermitt liv.
Jag har tagit massa extrapass och så för att samla ihop en liten extra budget inför resan till London.
Känner att jag vill kunna spendera när jag är där.

Pratade med Stina i går och hon blev så otroligt glad när jag informerade om mitt stundande besök i hennes stad.
Hon skulle verkligen försöka slita sig loss för att träffa mig och Sambo (Som hon HÖR OCH HÄPNA bara träffat som hastigast en enda gång!!) på en kaffe/öl. 

Nu är det nog verkligen hög tid att kasta sig i säng för att orka upp i morgon..