${Florhage}

Som vanligt vid denna tiden på dygnet tyckte huvudet och dess tiotusen tankar att jag skulle fortsätta vara vaken.
En bra Måndag för att vara just Måndag tog liksom slut för cirkus två timmar sedan och den stundande Tisdagen med nya tidsfördriv har börjat gry.
Jag som lovat mig själv att försöka skrämma mörkret på egen hand tycker ändå att jag kan känna mig rätt nöjd.
Inga Demoner som sällskap denna kalla höstnatt utan bara tankar i allmänhet som stör.
Kanske lurar dem under sängen och väntar på en bättre natt att störa friden som faktiskt kan rymmas i mitt sovrum.


Tänkte mig tillbaka till gamla tider och ett annorlunda liv för ett tag sen.
Kom att sakna Joakim Thåström en aning och bestämde mig för att låta öronen smekas och själen rysa.
Jag har alltid älskat denna svåra mans röst och finner det behagligt att drunkna en aning i samhällskritisk punkfilosofi emellan varven.

Du är så vacker,
du är så hjälplös och du är så fel.

Och du vet att jag vet,
och jag vet du vet.

Ja det är verkligen så otroligt vackert.


"Monica, du har närt en kommunist vid din barm" brukar min kära far säga och tycka att han är sådär rolig som bara han kan vara. Man märker så väl på honom när han känner sig sådär stolt och nöjd när han liksom fått till ett bra skämt eller någon fyndig kommentar. Men pappa är pappa och förmodligen finns det ingen bättre, snällare, kärleksfullare och generösare pappa i hela världen! Min pappa!

Ja ett litet sidospår här, men ändå något som kändes viktigt.
En liten hälsning till pappa, om han läser.
HEJ PAPPA!!