florhage

Gårdagen spenderade jag på stranden vid Skanssundet tillsammans med Frugan.
Sol och bad och två himla nöjda flickor.
Färg på bleka näsan och salt i håret.
En helt perfekt sommardag som började med tre timmar jobb.

Dagen började med planer på stranden och årets första dopp (För min del dvs).
En biltur till Källe för upplockning och sen iväg ut mot Skanssundet.
Svala vindar och världens största moln, men det hindrade inte oss.
Vi körde på färjan och stannade till vid Skanssundet livs och inhandlade lite lunch och fika.
Sambo hälde ut kaffe över hela mig och mina Gucci ballerina så nu mera har dem en lite mörkare nyans och en touch of kaffe.

Apelsin chokladglass och vatten melon

Gårdagen började med ett sju timmars arbetspass som var rätt snabbt avklarat.
Åkte hem för en date med duschen och fix innan jag tog röda faran till Vårsta för att möta resten av gänget hos Källe där det bjöds på massa skratt och grillad oxfilé och potatisgratäng.
Mycket gott och trevligt!

Det råder inga krig bakom gipsväggar en Torsdag i en annan del av Tumba.
Inga oroliga tankar och inga demoner som skrattar från hörnen.
Bara ett lugn i kroppen medan mörkret tätnar och skuggorna faller.
En kortvarig lycka blev till något att tampas med på nytt. En känsla av att ge upp för en sekund bytes ut mot en iver att kämpa, kämpa tills det inte finns något ont kvar.

Har precis gjort mig i ordning för att åka till jobbet.
Ska hämta ut lite paket innan, vet att Hanna, Elin och Romina om brudarna nu läser detta kommer bli överlyckliga!
Ett av paketen är från H&M och innehåller lite fina sommar plagg och det kommer jag bli överlycklig över!

I morgon är det midsommar och jag jobbar fram till tre.
Sen bär det av mot Vårsta och grill hos Källe för att sedan dra vidare på la fiesta la luna.

Det här är jobbigt.
För min familj, för mina anhöriga och för mig.
När vi tror att allt blivit bra, några enstaka friskhetstecken och vi hoppas och drömmer för att i nästa sekund krossas av det helt overkliga, det jobbiga och det svåraste någonsin.
Så mycket lidande i en 15 årig 160cm lång och 40 kilos flickkropp.

Så lycklig och tillfreds med mitt liv, mitt förhållande och mig själv som jag är nu har jag inte varit på många år.
Om jag någonsin innan varit det dvs.

Solsken och varma vindar på en balkong en Torsdag.
The Supremes i playlisten på Spotify och lyckan är gjord.

Har precis duschat och fixat i ordning mig för att gå till jobbet.
Halsen känns mycket bättre och det är jag väldigt tacksam för.

Den här dagen kommer bli lång och jobbig.
Startar med en konferens mellan 12-15 där det kommer att tas upp en hel del jobbiga händelser som jag rapporterat. Folk kommer känna sig trampade på, men det var tyvärr nödvändigt. Sen kommer eftermiddagen/kvällen att fortsätta med ett jobbpass mellan 15-21.

Jag mår kast och kände att jag behövde muntra upp mig själv med lite nät shopping.
Hittade dessa fina saker.

Sitter i soffan med tekoppen i högsta hugg.
Jag har väldigt ont i halsen och i huvudet och det blir bara värre och värre hela tiden.
Ingen feber än men jag skulle inte bli förvånad om den kommer snart.
Det vore inte helt otippat om jag skulle bli sjuk nu när det är jobb i morgon och i helgen.
Det vore klart obra då jag kommer gå till jobbet iaf.
Alla ni som känner mig vet ju hur jag är, jag är ju inte hemma om jag inte är död typ.

En bild säger som sagt mer än 1000 ord och jag älskar att låta bilderna tala.

1. Ditt favoritställe på sommaren?
-  I sällskap med mina änglar är alla platser underbara, men skulle jag behöva välja en plats måste det ju självklart vara stranden en varm och solig dag.

2. Hur spenderar du hellst den perfekta sommardagen?
-  Tillsammans med nära och kära, sola bada, grilla och bara umgås.

3. Vad lägger du hellst på grillen?
- Grillade grönsaker och fisk är ju oförskämt gott!

4. Vad har du för planer för årets sommarlov/semester?
-  Att stressa ned och ta vara på all tid jag får. Umgås med mina vänner och läsa bra böcker.

5. Dina bästa sommarfärger?
-  Gult och turkost är riktigt somrigt.

6. Nämn några saker du tycker är typiskt svenskt på sommaren:
- Sill och färskpotatis utan tvekan!

7. Bästa sommarminnet från barndomen?
-  Alla sommrar i Smygehuk tillsammans med familjen är svårslagna.

8. Havet, sjön eller poolen?
-  Havet. Älskar det saltamot kroppen och brännan man får ;)

9. Vad väljer du i glassbaren?
- Pistage och lakrits är givna favoriter men gärna någon bärig smak. Typ hallon eller jordgubb.

10. Vart går din drömsemester?
-  Jag skulle gärna åka tillbaka till Barcelona och Florens. Kanske en framtida tjejtripp girls ? ;)

Jag lämnar ensamheten bakom mig någonstans som om den inte fanns.
Den första resan tar jag inom mig, slår upp mina ögon för en annan värld.
Bortom låsta portar finns ett lyckans land.
En ändlös tid av kärlek trevar sig fram.

Efter att ha somnat alldeles för sent om kvällarna och vaknat mitt i natten av hemska mardrömmar för att sedan somna om och vakna då klockan ringer vid halv sex på morgonen vill jag nu bara kunna njuta av en hel natts sömn.
Jag vill INTE vakna upp och känna hjärtat banka besatt i bröstet.
Jag vill bara kunna sova en hel natt.

Idag rann bägaren över och det blev alldeles för stora undanträngda känslor som bara forsade fram likt vårfloden.
Mamma som kämpar, offrar och glömmer bort sig själv.
Hon som ger ALL sin kraft för att stötta och finnas där.
Hon är värd all lycka, men ändå lyser den så starkt med sin frånvaro just nu.
Jag grät som om det inte fanns en morgondag och jag fattade ett beslut som jag vet kommer kännas tungt och jobbigt, men som jag även vet är nödvändigt just nu.

Jag orkar helt enkelt inte kämpa med all ilska och rädsla just nu.
Jag måste, som mina föräldrar också säger (Och som mamma borde anamma.) tänka på mig själv, inse mina begränsningar.
För vi alla är ju trots allt bara människor.

Det viktigaste av allt är att vi håller ihop och stöttar varandra.
Detta är något som är en SJÄLVKLARHET i vår familj.

Men nu ska jag ta några dagar och bara tänka på mig själv och sedan tar jag nog till flykten mot Vallentuna för att finnas nära för mamma.

Ni är så underbara!!

Hon bär en sorg i sitt leende och en välbevarad hemlighet.
Och hon vet vad hon vet, hon vet att bevara sin hemlighet.
För hon vet att den som vet om hennes välbevarade hemlighet
 kommer låta henne betala med ensamhet.
Den flickan hon är vaken om natten, natten är dyrbar för då är hon ensam och stark.
Hon knackar på hos sig själv då och dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark.

Hon ler för sig själv så liderligt och vänt och hon går in i nånting,
folk skulle påstå  att hon drömt.
Men inget kan vara verkligare, inget mera sant.
Det finns en plats där inte alla måste tänka och känna likadant.
Och hon kan finna allt det enkla på en plats hon själv valt ut.
Men då hon möter andras blickar tar det vackra alltid slut.

Med alla känslor utanpå och en lite smått hysterisk känsla som flyttat in i magtrakten har jag varit dålig på att uppdatera på (riktigt) ett tag.
Det har hänt så mycket som jag skulle vilja, behöver och måste berätta men helt enkelt inte orkar just nu.
I vilken ende börjar man i om det mesta gör lika ont eller är lika jobbigt?
Hur kan man få sina vänner att förstå något som man inte ens själv kan förstå sig på?